Musiken har en stor betydelse i mitt liv. Jag kan väl inte påstå att jag lyssnar sådär jättemycket på musik, men när jag väl gör det så är det så jävla skönt. Jag kan börja gråta för att en låt är så otroligt bra, eller för att jag bär på ett minne kopplat till låten.

Jag lyssnar nästan bara på rock, men kan tycka att en del pop, country eller Reggae är riktigt bra.

Men jag blir trött på mig själv när jag är så jävla feg, jag kan lyssna på en låt två miljoner gånger innan jag ger en annan låt chansen.

Jaja, jag hinner inte skriva mer nu men skriver mer senare.

Ha det.

Idag har jag varit och tittat på matchen mellan Frillesås BK och Lidköping, där det blev 5-5. Det betyder kval för Frillesås !

Det var en mycket spännande match. I halvlek stod det 3-2 till Frillesås, och i 89onde minuten stod det 4-5 till Lidköping.

Då kom målet som tog Frillesås till kval.

Grattis Frillesås, ni spelade otroligt fin Bandy idag, speciellt i första halvlek.

Annars så blir det väl Melodifestivalen för min del, och jag hoppas på att Björn Gustavsson underhåller i "pausen".

Han är ju helt underbar.

Så heter låten med The Cure som spelas ett antal gånger i veckan då det är vinjettlåten till Andra Avenyn. För mig gör det ingenting eftersom att jag ännu inte lyckats trötta på denna fantastiska låt.

"I don´t care if monday´s blue, tuesday´s grey and wednesday to, thursday  (har aldrig fattat om det stavas med i eller u) I don´t care about you it´s friday I´m in love.

Fast jag vet inte. Den här fredagen blev jag nog inte riktigt kär i.

Fast så dålig har den väl inte varit - nej, tvärtom! Jag har skaffat en blogg, skrivit i min blogg, tränat fotboll, klarat några lätta låtar på Guitar Hero (Är otroligt stolt).

Jag får väl erkänna att jag nog fick känslor för denna fredag, men inte mer;)

Ha det.

MVH Hanna.

"Jag är trött på att vara den jag är

Den jag har blivit

Känslokall

Ihålig

delad

Jag är så trött på att vara den jag är

den jag blev

den jag kanske alltid kommer att vara"

Den här dikten skrev jag för ca en månad sedan.

Den är lite skrämmande faktiskt.

Samtidigt som den beskriver mig ganska så precist, så flyger den i väg bortom allt som jag kan kalla jag.

För jag blev den jag blev.

Som om jag själv valt att vara den jag är, men kanske är det ändå så det är. Till slut.

Jag har hört att man faktiskt har ett val.

Men ändå blev jag den jag blev.

Och ibland räcker det, ibland inte.

Det hade varit skönt att få bli jag.

Men det kommer väl.

Oj förlåt mig. Jag glömde visst rock, så jag lägger till det nu.

MVH Hanna.

Idag är en dag som vi brukar kalla för fredag.

(Är det ett bra sätt att börja sin blogg på? Jag är nämligen ingen bloggexpert).

Denna fredag började jag med att läsa några sidor ur en bok som jag redan har läst ett par gånger. (Ett par = 2).

En Komikers Uppväxt av Jonas Gardell.

Jag slog i boken på måfå och på vilken sida jag än hamnade så blev jag berörd.

Boken är absolut en av de sorgligaste jag läst, det sägs också att den skall vara rolig, men skulle jag få välja ett ord för att beskriva boken så skulle det bli... Berörande.

Jonas Gardell har någon magisk kraft och han lyckas komma in i mig och röra runt i mig och lyckas skapa en känsla som jag aldrig någonsin känns.

Men det här blogginlägget som är det första jag någonsin skrivit berör nog inte särskilt mycket, det är något man kan läsa och sedan tänka; Jaha.

Det är väl sån jag är.