En del saker valde jag faktiskt själv. Till exempel valde jag att bli någon annan, bli mig själv.

Jag valde faktiskt att försöka ta mig ur den där vilja-vara-som-alla-andra-cirkeln.
Jag vet inte än om jag har lyckats.

Egentligen ville jag bli någon helt annan, men jag tror ändå att jag är nöjd med den jag är nu.

Men jag fick kämpa hårt för att bli någon att vara stolt över.

Jag gick i från att vara oviss, rädd och delad (ordkombination tagen ur boken Ett Ufo Gör Entré, av Jonas Gardell. www.jonasgardell.se) till att vara oviss rädd och oerhört motiverad.
Att vilja göra något jag mår bra av, skriva, spela fotboll, lyssna på musik, se på film.

Eller varför inte bara vara.

Det finns dagar då jag känner att jag inte duger till någonting. En sådan dag var det idag. Jag är så trött på allting.

Och när jag känner så här så stör jag mig på småsaker, som det finns så många av, och det slutar med att jag bara går sönder ännu mer.

Jag var så trött på allt när jag kom hem att jag bara la mig på golvet med jackan på.

Och jag vet ju att jag har ett val. Och det är väl det som är problemet. Att inte kunna välja rätt. Att fastna i rädslan av att välja fel.

Som jag redan har gjort, alltför många gånger.

Att inte räcka till, att försöka förstå, att försöka bli den man ville vara.

Just idag är en sån där dag då jag känner att jag inte duger till någonting.

Kanske känns det bättre i morgon.

Igår var det söndag.

Jag gick på kalas, tränade fotboll och såg på TV.

En helt okej dag enligt mig.

Nu skall jag snart gå till skolan och först ha NO och efter det musik, sedan lunch, NO igen och bild och sedan slutar vi.

Jag älskar musik, så det ser jag fram emot.

Efter skolan blir det nog fysträning och TV.

Ha det bra.

I tisdags såg jag på TV.

Ett tonårsprogram vid namn Hasses Brorsas Låtsassyrras Kompis, där Kitty tillsammans med sin panel tar upp viktiga saker.

Denna veckan talade de om olika sexuella läggningar.

Åh jag blir så glad ! Så jävla glad ! Och jag hoppas nu att folk kan förstå, att kärleken är blind, och det är väl för fan inte könet man faller för, utan personen.

Och att det äntligen finns någon som vågar prata om detta, öppet och fördomsfritt, så att vi någon gång kan förstå.

Att det spelar ingen roll.

Kärleken är blind.

Och jag är så himla trött på att låtsas som ingenting när folk öppet delar med sig av sin fördomar mot homo- och bisexuella.

Kanske kan Kitty med hjälp av sin panel ta bort alla dessa fördomar.

Okej, du kanske tycker att jag drömmer, men jag är inte den enda.

You, you may say I´m a dreamer, but I´m not the only one.

Jag är inte den enda.

Idag har jag tittat på reprisen av Let´s dance. Eftersom att jag redan visste vem som hade åkt ut så vågade jag se utröstningen, och tyvärr var det fortfarande Mi Rhydell som åkte ut.

Tråkigt tyckte jag.

Igår spelade jag match, (vi vann med 2-1) var på kalas, såg på TV och bloggade litegrann.

Eller ja, jag skrev ett inlägg om hur arg jag hade blivit på Melodifestivalen.

Är förresten fortfarande lite småarg, trots att jag kanske egentligen inte vågat erkänna det.

Melodifestivalen har blivit lite för stor tycker jag.

Men jag tittar ändå på den och tycker faktiskt att en del låtar är helt okej.

Jag fattar det inte. Att jag aldrig lär mig. Lika arg och besviken varje gång.

Och varje gång tänker jag; Jag skall aldrig mer se på melodifestivalen ! eller; vem fan är det som provocerar Zidane så att han tar beslutet att skalla denne man ? 

Lika arg, lika besviken. Varje gång. Att jag aldrig lär mig.

Samma sak hände i dag, för ca tio minuter sedan, när jag fick beskedet från Kristian Luuk; Och den andra att gå direkt till finalen i Globen är; Melodi nummer 3 !

Denna gången svor jag och ryckte till mig fjärrkontrollen för att byta kanal.

Åt helvete med allt.

Jag skämdes. Jag skäms för att jag skämdes, men jag skämdes. Det gjorde jag verkligen.

Bland de få som varit med i Melodifestivalen med en låt som har både text, musik och karaktär, finns Patrik Isaksson.

Att hans låt Faller Du Så Faller Jag inte äns kom till final var bland det pinsammaste i svensk nutidsmelodifestivalhistoria, enligt mig.

Fast det kom jag i och för sig inte på förrän efter finalen.

Menmen.

Det här var nästan ännu pinsammare.

Inte äns en andra chans.

Än en gång har jag tappat förtroendet för nutidens melodifestival, och det ändå som just nu kan uppmuntra mig till att se fortsättningen är väl Alexander Bards extremt snygga kläder, Björn Gustafssons pausunderhållning och Kristian Luuks torra skämt.

Jag tror i och för sig att det räcker.

Undrar förresten hur någon kan undgå att bli kär i Björn Gustafsson.

Själv föll jag pladdask.

Idag var jag först i skolan, det var helt ok. Sedan gick jag till min kompis, som också hon skaffade sig en blogg, www.vanjascoolblogg.bloggagratis.se. ;)

Vi såg på en film, Nina Frisk, kanske inte den bästa jag sett men inte heller den sämsta.

Jag skulle egentligen ha tränat men träningen blev inställd på grund av blåsten, så jag misstänker att vi hade fått springa runt som galningar efter bollar som flyger runt, och det var nog bäst att hålla sig inne.

Så för min del blev det pizza, TV, popcorn och sodastreamvatten.

Jag somnade vid nyheterna och hann inte se vem som åkte ut i Let´s dance, men det gör inte så mycket eftersom att jag alltid blir så nervös och ångestladdad då. Jag tycker de kunde skippa utröstningen, eftersom att alla är så bra.

Fast det är kanske det som är hela grejen.

I varje fall så mår jag inte bra av den. Så jag försöker undvika den så mycket som det går.

Själva dansen och snacket är ju jätteskoj.

Idag har jag varit i skolan, lagat pannkakor, bloggat och gjort lite franskaläxa.

Min dag har varit bra faktiskt. Fast bloggandet har i och för sig inte gått så bra, jag får inte fram någonting, annars brukar jag i alla fall finna någonting att skriva som faktiskt betyder något.

Jag kan väl säga att jag är rätt trött nu, och att jag nog får reda på hur det gick i mitt matteprov i morgon.

Jag tror det räcker.