I tisdags såg jag på TV.

Ett tonårsprogram vid namn Hasses Brorsas Låtsassyrras Kompis, där Kitty tillsammans med sin panel tar upp viktiga saker.

Denna veckan talade de om olika sexuella läggningar.

Åh jag blir så glad ! Så jävla glad ! Och jag hoppas nu att folk kan förstå, att kärleken är blind, och det är väl för fan inte könet man faller för, utan personen.

Och att det äntligen finns någon som vågar prata om detta, öppet och fördomsfritt, så att vi någon gång kan förstå.

Att det spelar ingen roll.

Kärleken är blind.

Och jag är så himla trött på att låtsas som ingenting när folk öppet delar med sig av sin fördomar mot homo- och bisexuella.

Kanske kan Kitty med hjälp av sin panel ta bort alla dessa fördomar.

Okej, du kanske tycker att jag drömmer, men jag är inte den enda.

You, you may say I´m a dreamer, but I´m not the only one.

Jag är inte den enda.

Idag har jag tittat på reprisen av Let´s dance. Eftersom att jag redan visste vem som hade åkt ut så vågade jag se utröstningen, och tyvärr var det fortfarande Mi Rhydell som åkte ut.

Tråkigt tyckte jag.

Igår spelade jag match, (vi vann med 2-1) var på kalas, såg på TV och bloggade litegrann.

Eller ja, jag skrev ett inlägg om hur arg jag hade blivit på Melodifestivalen.

Är förresten fortfarande lite småarg, trots att jag kanske egentligen inte vågat erkänna det.

Melodifestivalen har blivit lite för stor tycker jag.

Men jag tittar ändå på den och tycker faktiskt att en del låtar är helt okej.