Jag fattar det inte. Att jag aldrig lär mig. Lika arg och besviken varje gång.

Och varje gång tänker jag; Jag skall aldrig mer se på melodifestivalen ! eller; vem fan är det som provocerar Zidane så att han tar beslutet att skalla denne man ? 

Lika arg, lika besviken. Varje gång. Att jag aldrig lär mig.

Samma sak hände i dag, för ca tio minuter sedan, när jag fick beskedet från Kristian Luuk; Och den andra att gå direkt till finalen i Globen är; Melodi nummer 3 !

Denna gången svor jag och ryckte till mig fjärrkontrollen för att byta kanal.

Åt helvete med allt.

Jag skämdes. Jag skäms för att jag skämdes, men jag skämdes. Det gjorde jag verkligen.

Bland de få som varit med i Melodifestivalen med en låt som har både text, musik och karaktär, finns Patrik Isaksson.

Att hans låt Faller Du Så Faller Jag inte äns kom till final var bland det pinsammaste i svensk nutidsmelodifestivalhistoria, enligt mig.

Fast det kom jag i och för sig inte på förrän efter finalen.

Menmen.

Det här var nästan ännu pinsammare.

Inte äns en andra chans.

Än en gång har jag tappat förtroendet för nutidens melodifestival, och det ändå som just nu kan uppmuntra mig till att se fortsättningen är väl Alexander Bards extremt snygga kläder, Björn Gustafssons pausunderhållning och Kristian Luuks torra skämt.

Jag tror i och för sig att det räcker.

Undrar förresten hur någon kan undgå att bli kär i Björn Gustafsson.

Själv föll jag pladdask.