Idag har jag varit i skolan, lagat pannkakor, bloggat och gjort lite franskaläxa.

Min dag har varit bra faktiskt. Fast bloggandet har i och för sig inte gått så bra, jag får inte fram någonting, annars brukar jag i alla fall finna någonting att skriva som faktiskt betyder något.

Jag kan väl säga att jag är rätt trött nu, och att jag nog får reda på hur det gick i mitt matteprov i morgon.

Jag tror det räcker.

Gårdagen var väl sådär för min del.

Dagen idag var väl bättre.

Det gick faktiskt hyfsat bra på matteprovet, tror jag i alla fall.

Jag gjorde aldrig de där uppgifterna som jag nog borde ha gjort, men det löste sig ändå.

Har gjort pannkakor idag, ätit dem, och vad mer, bloggat.

Äsch, det går inget vidare för mig att skriva nu, det känns som att jag trycker ut en massa ord utan att få någonting sagt.

Skriver kanske mer sedan när jag har något vettigt att säga.

Vilken roll gav de dig ?

Var du nöjd med din roll ?

Ville du egentligen vara någon annan ?

Jag vet ju hur det är

Själv föddes jag till människa

Men de gjorde mig till en annan

Jag var nöjd med att vara annan

Ett tag

Sen föll jag, delades, vissnade

Och vilken roll gav de dig ?

Från undrande.

"Så går en dag i från vårt liv och kommer aldrig åter".

Ibland känns det bra. Ibland inte.

Dagen i går alltså. Kommer hem, sätter mig vid datorn, vet mycket väl att jag har mycket att jobba med eftersom att jag har matteprov dagen efter. Stressar mig igenom några uppgifter och får äntligen reda på hur man räknar ut en triangels area. Åker till träningen, tränar, (samtidigt som det står en kameraman och filmar) i och för sig en ganska rolig träning, åker hem, hela tiden i åtanke att när jag kommer hem, då blir det matematik, kommer hem, jobbar i matteboken, spiller ut te i skrivhäftet, ger upp, går upp och skriver i min blogg, får reda på att det blir månförmölkelse i natt, går och lägger mig, ställer klockan på fem i fyra, kan inte hålla mig utan tittar redan klockan tolv om man kan se något, då försvinner månen, vaknar av väckarklockan runt fyratiden, går upp för att beskåda detta fenomen, men ingen måne där inte.

Så gick, -eller kanske sprang- den dagen ifrån mitt liv för att aldrig komma åter.

Och sån´t är livet.

Åt helvete med allt.