Igår firade jag Henrik Berggrens födelsedag med tårta, silverstjärnor och Saturday Night Engine.

Det var fint.

Väldigt fint.

Men jag trodde jag hade tid.

Jag tog inte vara på den fina känslan.

Jag har bara mig själv att beskylla.

Jag är trött på allt.

Nej.

Det blir inte bättre av att gömma sig under täcket

och tänka att jag aldrig kommer bli värd någon.

Och det blir inte bättre

av att dra på Broder Daniel på högsta volym.

Lyssna till Henriks röst

Full av lika mycket ångest som mina dagar.

Låt mig inte tro att allt ordnar sig

det blir bara värre.

Nej.

Jag har inte slutat le åt Lars Eriksson fantastiska framträdande i TV4:s IDOL igår.

Jag blir bara lite besviken, att ingen har tänkt den här tanken innan.

Lars visade var det där skåpet ska stå, och juryn verkade inte ens förstå att han drev med hela den här grejen.

Och nej.

Jag kan inte tycka att det var ett dugg pinsamt, i så fall tycker jag det är mer pinsamt när man inte tror på det oseriösa någon gång.

"Vill du vinna Idol?"

"Nej"

Ps. Jag är ledsen om det inte blev ett så vackert skrivspråk idag, men det där lyckoruset sitter fortfarande i. Ds.