Allt är så svart, när jag släcker på natten. Och jag gråter så lätt, när låtarna går i moll

Jag våndas hit och dit, kan inte sova. Vaknar, orden dunkar mig i huvudet.

Vem tror på evig kärlek

hur kan nån tro på den nu

Jag har gett min själ till gudarna

ända gången jag kan känna att ingenting finns att vara rädd för

att allting ordnar sig till slut

det är då jag låser in mig

under täcket

Broder Daniel på högsta volym

Hela världen är Broder Daniel.

Och så den där textraden som upprepar sig i huvudet, hela tiden, när jag ska sova, när jag sover, när jag drömmer.

Vem tror på evig kärlek

hur kan nån tro på den nu

Besvikelsen när klockan ringer och jag måste gå upp.

Men varför blir jag alltid så besviken?

Nätterna är ju så svarta.

Jag har förlorat.

Ännu en gång har jag förlorat.

Och det finns inget längre.

Jag hade en värld.

Den rasade.

Textraden jag inte vet var den kommer ifrån, som också den förföljer mig:

I had my share soo I'll help you with the pain.

I don't listen to what people say.