"Vi heter Broder Daniel. Det här är våran sista spelning någonsin"

Och det var vackert. Jävligt vackert. Och det var sorgligt. Jävligt sorgligt.

Men mitt i allt det mörka kunde jag ändå se ett ljus.

Samtidigt som min värld rasade samman byggdes den upp.

Samtidigt som jag gick sönder stärktes jag.

"För oss är Broder Daniel hela vår värld" sade Henrik Berggren en gång.

För mig är Broder Daniel hela min värld, säger jag nu.

Och det är faktiskt sant.

Den där smärtan, ångesten, kärleken, känslan av att inte vilja vara en av de andra.

Där stod min Gud, rakt framför mig, lik en clown och en trollkarl, så jävla vacker.

"The middleclass" sjöng han med vad många kritiker säkert skulle kalla falsksång, men som för mig är "Den enda sanna rösten i ett hav av lögner".

Och som jag grät, som jag skrek, som jag levde.

När kvällen gick mot slutet tog Henrik Berggren gitarren och sjöng en kärlekslåt men som för kvällen handlade om att deras tid var slut.

Så rasade min värld, så gick jag sönder.

If I could change one thing in life, I'd make time for us.

 

sofia

30 augusti 2008 08:59

hanna, du skriver bäst. man vill bara läsa mer och mer, spelar ingen roll om vad du skriver.

http://ssund.blogspot.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ringjag kanske svararskriv till migoch hoppas på att det kommer rättförsök lite tilldet kan gåMina läppar har fastnat i varandra min röst är ännu för torrmin ord fortfarande tomma och händerna darrar väntanen enda lång väntanmina fötter förlamade ben...

Innan jag sluter mina ögonoch sakta fallernerundanbortVisa migjag ser inteviskajag hör inteTrycksnällaandasnejfallgå sönder ...

Hon Står där Livs levande Men ändå utan att förstå Hon finns inte Ett hål Bland andra hål Är vad hon är Hon har aldrig funnits Tittar ner Ser ingenting Ingenting mer än de svartaste Av stenar Av sten är hon gjord Av sten bygger hon sina känslor Falle...

Igår firade jag Henrik Berggrens födelsedag med tårta, silverstjärnor och Saturday Night Engine. Det var fint. Väldigt fint. Men jag trodde jag hade tid. Jag tog inte vara på den fina känslan.   Jag har bara mig själv att beskylla. ...

Jag är trött på allt. Nej. Det blir inte bättre av att gömma sig under täcket och tänka att jag aldrig kommer bli värd någon. Och det blir inte bättre av att dra på Broder Daniel på högsta volym. Lyssna till Henriks röst Full av lika mycket ånges...