Ja, så var Sverige ute ur EM. Så föll regnet.

Så kom tårarna, och det upphörde inte förrän någon timme senare.

Ja, kalla mig känslig. För det är jag.

Och efter matchen i onsdags så kan jag väl bara konstatera att jag kanske är lite väl känslig.

Och jag försöker verkligen att se vad som var fel. Hur blev det såhär?

Ryssland är ett bra fotbollslag. Det är bara att erkänna. Jag tänker inte klanka ner på de svenska spelarna för att de förlorade matchen, utan jag låter det bara va.

Visst gjorde det ont. Men vafan, EM är ju inte slut för det.

Såg matchen mellan Turkiet och Kroatien i går.

Vad är detta för ett lag? Tre matcher i rad har de vänt ett underläge till en vinst och nu helt plötsligt är de i semifinal. Mot Tyskland.

0-0 stod det ändå in i den 119 matchminuten, då Kroaterna fick in ett mål.

Självklart var det avgjort. Det såg ut att gå mot straffar, men här avgjordes det.

Inte. För matchen är inte slut förrän domaren blåser i pipan, och på något konstigt sätt så lyckades turkarna igen.

Bollen är i luften, klockan står på 29.59, bollen färdas genom luften i två sekunder. 30.01 ligger bollen i målet och ingen vet hur det är möjligt.

För sådant här händer inte. Fast det var just det det gjorde.

Denna juniväll i Wien.

När tårarna föll på kroaterna kunde inte jag hålla mig heller.

Fotbollen är allt en märklig sport.

Hej!

Här sitter jag igen. Det är väldigt vackert väder ute. Det är snart sommar.

Det är snart fotbolls-EM. Och snart åker jag!

På söndag bär det av till Österrike, på tisdag spelas matchen mellan Sverige och Grekland.

Jag hoppas så innerligt att Tobias Linderoth är med och spelar, eftersom att han enligt mig är en av landslagets absolute viktigaste spelare.

Så nu gäller det att jag fixar lite Sverige-tröjor, blå-gult smink och den bästa hejaramsan!

Ha det gött!