Sorgligt men sant.

Om det inte hade varit för att få bli någon så hade jag kunnat gå upp 20 minuter innan skolans start, dragit på mig ett par byxor och en tröja och brett några mackor.

Men så är det inte nu.

I stort sett hela min hödstadieperiod har sett ut så här.

Jag kanske är pinsam. Jag vet inte. Men det är så det känns. Som att jag gör mig till.

Men en del dagar känns det så mycket bättre. Då jag gör mig till för min egen skull - tar på mig sådana kläder som jag tycker om, vågar testa något nytt, och plötsligt så känns allt så mycket bättre.

Och jag känner mig starkare och tryggare.

En sån dag har det varit idag.

En dag då jag inte går upp alltför tidigt för att bli någon. En dag då jag går upp tidigt för att få bli mig själv.

Nästan i alla fall.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ringjag kanske svararskriv till migoch hoppas på att det kommer rättförsök lite tilldet kan gåMina läppar har fastnat i varandra min röst är ännu för torrmin ord fortfarande tomma och händerna darrar väntanen enda lång väntanmina fötter förlamade ben...

Innan jag sluter mina ögonoch sakta fallernerundanbortVisa migjag ser inteviskajag hör inteTrycksnällaandasnejfallgå sönder ...

Hon Står där Livs levande Men ändå utan att förstå Hon finns inte Ett hål Bland andra hål Är vad hon är Hon har aldrig funnits Tittar ner Ser ingenting Ingenting mer än de svartaste Av stenar Av sten är hon gjord Av sten bygger hon sina känslor Falle...

Igår firade jag Henrik Berggrens födelsedag med tårta, silverstjärnor och Saturday Night Engine. Det var fint. Väldigt fint. Men jag trodde jag hade tid. Jag tog inte vara på den fina känslan.   Jag har bara mig själv att beskylla. ...

Jag är trött på allt. Nej. Det blir inte bättre av att gömma sig under täcket och tänka att jag aldrig kommer bli värd någon. Och det blir inte bättre av att dra på Broder Daniel på högsta volym. Lyssna till Henriks röst Full av lika mycket ånges...