Vaknar sent, stiger upp, någonting finns där, men jag kan inte finna det.

Ju mer jag söker desto längre bort flyger det, desto längre kommer jag i från att finna det jag söker.

Men tillslut, då finner jag det, ljuset, lyckan, miraklet.

Jag har fått se lyckan rakt framför mig.

Jag har fått ta på glädjen.

Jag har stått framför den nakna sanningen.

Kanske har jag fått allt jag behövde.

Det som betydde något.

Kanske har jag äntligen bestämt mig.

Kanske har jag nu förstått.

Kanske har bilden ljusnat lite.

Kanske har jag fått se.

Kanske har himlen blivit blå igen, kanske får solen sin tid i rampljuset, kanske har himlens alla moln gråtit klart.

Och kanske, kanske, kanske.

Har jag funnit det jag sökt efter.

 

sofia

17 mars 2008 09:00

du skriver totalt jättefint. hanna. !

http://ssund.blogspot.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ringjag kanske svararskriv till migoch hoppas på att det kommer rättförsök lite tilldet kan gåMina läppar har fastnat i varandra min röst är ännu för torrmin ord fortfarande tomma och händerna darrar väntanen enda lång väntanmina fötter förlamade ben...

Innan jag sluter mina ögonoch sakta fallernerundanbortVisa migjag ser inteviskajag hör inteTrycksnällaandasnejfallgå sönder ...

Hon Står där Livs levande Men ändå utan att förstå Hon finns inte Ett hål Bland andra hål Är vad hon är Hon har aldrig funnits Tittar ner Ser ingenting Ingenting mer än de svartaste Av stenar Av sten är hon gjord Av sten bygger hon sina känslor Falle...

Igår firade jag Henrik Berggrens födelsedag med tårta, silverstjärnor och Saturday Night Engine. Det var fint. Väldigt fint. Men jag trodde jag hade tid. Jag tog inte vara på den fina känslan.   Jag har bara mig själv att beskylla. ...

Jag är trött på allt. Nej. Det blir inte bättre av att gömma sig under täcket och tänka att jag aldrig kommer bli värd någon. Och det blir inte bättre av att dra på Broder Daniel på högsta volym. Lyssna till Henriks röst Full av lika mycket ånges...