Idag gick jag förbi min gamla skola som jag med blandade känslor lämnade för nio månader sedan.

Jag försökte minnas, minnas allt det goda.

Jag försökte förstå, att det var här allting en gång började.

Det var här jag blev jag.

Jag tittade på skolgården, kände den där värmen som jag kände den första dagen i skolan.

Men det gjorde för ont i mig.

Så jag bet ihop, gick med raska steg bort från skolan.

Jag minns inte.

Jag ville inte minnas.

Ville inte minnas en tid då allt var så mycket bättre än det är nu.

 

vanja

6 mars 2008 19:45

jag kan fatta hur du känner jag ser ju mitt gamla dagis varenda dag:). Det r e i min klass som är skitdum mot mig, jag försöker undvika henne så gåt det går. jag ska kanske inte nämna namn om hon går in. (men det tror jag inte). Men asså, ja , m, eh jag skriver mer sen hej då
löve u!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ringjag kanske svararskriv till migoch hoppas på att det kommer rättförsök lite tilldet kan gåMina läppar har fastnat i varandra min röst är ännu för torrmin ord fortfarande tomma och händerna darrar väntanen enda lång väntanmina fötter förlamade ben...

Innan jag sluter mina ögonoch sakta fallernerundanbortVisa migjag ser inteviskajag hör inteTrycksnällaandasnejfallgå sönder ...

Hon Står där Livs levande Men ändå utan att förstå Hon finns inte Ett hål Bland andra hål Är vad hon är Hon har aldrig funnits Tittar ner Ser ingenting Ingenting mer än de svartaste Av stenar Av sten är hon gjord Av sten bygger hon sina känslor Falle...

Igår firade jag Henrik Berggrens födelsedag med tårta, silverstjärnor och Saturday Night Engine. Det var fint. Väldigt fint. Men jag trodde jag hade tid. Jag tog inte vara på den fina känslan.   Jag har bara mig själv att beskylla. ...

Jag är trött på allt. Nej. Det blir inte bättre av att gömma sig under täcket och tänka att jag aldrig kommer bli värd någon. Och det blir inte bättre av att dra på Broder Daniel på högsta volym. Lyssna till Henriks röst Full av lika mycket ånges...