Visst kan man bli en som man inte vill vara.

Man kan bli tilldelad en roll, du blir du, jag blir jag, vi blir vi, ni blir ni.

Men som sagt. Man kan välja att strunta i att leva upp till sin roll, inte säga det man förväntas säga.

Men ibland tycker jag faktiskt att det kan vara värt att göra sig till.

Om man blir älskad.

Blir man inte det så står man där.

Och gör sig till.

Okej, en del av er som läser det här känner säkert igen denna text. Det beror på att Jonas Gardell skrev ungefär såhär i sin bok En komikers uppväxt.

Fast då var det lite andra ord, med precis samma betydelse.

Och anledningen till att jag skriver det här är för att jag blev så berörd av det, och samtidigt lite rädd.

Jag vet ju att jag själv har levt efter den här principen ett ganska bra tag nu.

Men nu skall det bli ändring.

Jag vet inte längre om jag tycker att det är värt det.

Nu låter det väl som att jag gör mig till hela tiden, men jag kan lova, att mestadels så försöker jag faktiskt att vara den jag är, den jag blev efter att ha läst En komikers uppväxt.

För i den boken fann jag mig själv.

 

sofia

28 februari 2008 19:28

åh du skriver jättefint. härligt att du har hittat dig själv :)
du är väldigt rolig och snäll, bara så du vet.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ringjag kanske svararskriv till migoch hoppas på att det kommer rättförsök lite tilldet kan gåMina läppar har fastnat i varandra min röst är ännu för torrmin ord fortfarande tomma och händerna darrar väntanen enda lång väntanmina fötter förlamade ben...

Innan jag sluter mina ögonoch sakta fallernerundanbortVisa migjag ser inteviskajag hör inteTrycksnällaandasnejfallgå sönder ...

Hon Står där Livs levande Men ändå utan att förstå Hon finns inte Ett hål Bland andra hål Är vad hon är Hon har aldrig funnits Tittar ner Ser ingenting Ingenting mer än de svartaste Av stenar Av sten är hon gjord Av sten bygger hon sina känslor Falle...

Igår firade jag Henrik Berggrens födelsedag med tårta, silverstjärnor och Saturday Night Engine. Det var fint. Väldigt fint. Men jag trodde jag hade tid. Jag tog inte vara på den fina känslan.   Jag har bara mig själv att beskylla. ...

Jag är trött på allt. Nej. Det blir inte bättre av att gömma sig under täcket och tänka att jag aldrig kommer bli värd någon. Och det blir inte bättre av att dra på Broder Daniel på högsta volym. Lyssna till Henriks röst Full av lika mycket ånges...