I tisdags såg jag på TV.

Ett tonårsprogram vid namn Hasses Brorsas Låtsassyrras Kompis, där Kitty tillsammans med sin panel tar upp viktiga saker.

Denna veckan talade de om olika sexuella läggningar.

Åh jag blir så glad ! Så jävla glad ! Och jag hoppas nu att folk kan förstå, att kärleken är blind, och det är väl för fan inte könet man faller för, utan personen.

Och att det äntligen finns någon som vågar prata om detta, öppet och fördomsfritt, så att vi någon gång kan förstå.

Att det spelar ingen roll.

Kärleken är blind.

Och jag är så himla trött på att låtsas som ingenting när folk öppet delar med sig av sin fördomar mot homo- och bisexuella.

Kanske kan Kitty med hjälp av sin panel ta bort alla dessa fördomar.

Okej, du kanske tycker att jag drömmer, men jag är inte den enda.

You, you may say I´m a dreamer, but I´m not the only one.

Jag är inte den enda.

 

Jonna

24 februari 2008 14:12

Men jag håller med dig faktiskt. Det är riktigt, nu svär jag, jävla skitbra, att dom tar upp sexuella läggningar i ungdomsprogram. Jag såg inte programmet själv, men jag ger dom en guldstjärna i kanten för det.

http://marioon

 

sofia

24 februari 2008 17:42

jag håller med dig totalt.

 

vanja

24 februari 2008 18:18

Hej igen! Jag håller självklart med dig om detta jag har också tagit upp det på min blogg ( som du redan visste). Det är kul att ha en egen sida och komentera varandras och så. HEJ DÅ ! KRAM VANJA OCH KOMENTERA MYCKET!

 

Marydel

26 februari 2008 15:26

Hej! :)

Du skriver: "Och jag är så himla trött på att låtsas som ingenting när folk öppet delar med sig av sin fördomar mot homo- och bisexuella."

Måste man låtsas som ingenting? Det är klart att det kanske inte är lika lätt för alla att faktiskt säga till om man tycker att någonting som någon säger är fördömmande eller nedvärderande...men man kan kanske demonstrativt gå därifrån, eller som du gör nu, blogga om det! Det når ju också ut och får människor att kanske tänka sig för. OM man orkar/kan så skall man inte bara vara tyst och "låta det vara"....det är absolut INTE alltid jag kan/orkar säga till om någon säger något nedvärderande om...invandrare, andras klädsel, sexuella preferens eller vad som...men jag försöker!! För klyschigt värre: "Alla är vi lika mycket värda".

Varm kram!

/Maria

http://marydel.bloggagratis.se

 

Hanna

26 februari 2008 15:38

Hejsan :) !
Jo självklart borde jag inte låtsas som ingenting, uan säga i från, stå upp för den jag är.
Men jag är svag när det gäller att uttrycka mina åsikter, vilket gör att jag ofta blir tyst i sådana situationer. Så jag tänkte att om jag skriver det i min blogg, så kanske jag snart kan stå upp för mina åsikter.
Jag håller med dig i allt du skriver, man kan gå därifrån, skriva om det eller säga emot.
Och jag hoppas att jag blir bättre på att uttrycka mina åsikter, för det är precis som du säger: "Alla är vi lika mycket värda".
Tack :)

Kramar från Hanna.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ringjag kanske svararskriv till migoch hoppas på att det kommer rättförsök lite tilldet kan gåMina läppar har fastnat i varandra min röst är ännu för torrmin ord fortfarande tomma och händerna darrar väntanen enda lång väntanmina fötter förlamade ben...

Innan jag sluter mina ögonoch sakta fallernerundanbortVisa migjag ser inteviskajag hör inteTrycksnällaandasnejfallgå sönder ...

Hon Står där Livs levande Men ändå utan att förstå Hon finns inte Ett hål Bland andra hål Är vad hon är Hon har aldrig funnits Tittar ner Ser ingenting Ingenting mer än de svartaste Av stenar Av sten är hon gjord Av sten bygger hon sina känslor Falle...

Igår firade jag Henrik Berggrens födelsedag med tårta, silverstjärnor och Saturday Night Engine. Det var fint. Väldigt fint. Men jag trodde jag hade tid. Jag tog inte vara på den fina känslan.   Jag har bara mig själv att beskylla. ...

Jag är trött på allt. Nej. Det blir inte bättre av att gömma sig under täcket och tänka att jag aldrig kommer bli värd någon. Och det blir inte bättre av att dra på Broder Daniel på högsta volym. Lyssna till Henriks röst Full av lika mycket ånges...