Det är väl så himla typiskt mig va ? Inte en dag i skolan utan att få bekräftat för mig själv att jag är så himla trött på mig själv.

Och jag hatar fortfarande.

Jag hatar inte någon, jag hatar inte något egentligen, jag hatar bara allt det där emellan.

Att upptäcka mig själv i stunder då jag bara ser mig själv utifrån.

Jag skäms över mitt hat. Eller mitt ogillande, med ett finare ord.

Jag är trött på att behöva se ner på mig själv, på att aldrig riktigt få kläm på varför.

Och därför hatar jag, men jag hatar inte någon, inte något.

Bara allt där emellan.

Men en dag skall jag skärpa mig och inte se allt där emellan.

Så skall det nog kännas bättre.

Ha det bra.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ringjag kanske svararskriv till migoch hoppas på att det kommer rättförsök lite tilldet kan gåMina läppar har fastnat i varandra min röst är ännu för torrmin ord fortfarande tomma och händerna darrar väntanen enda lång väntanmina fötter förlamade ben...

Innan jag sluter mina ögonoch sakta fallernerundanbortVisa migjag ser inteviskajag hör inteTrycksnällaandasnejfallgå sönder ...

Hon Står där Livs levande Men ändå utan att förstå Hon finns inte Ett hål Bland andra hål Är vad hon är Hon har aldrig funnits Tittar ner Ser ingenting Ingenting mer än de svartaste Av stenar Av sten är hon gjord Av sten bygger hon sina känslor Falle...

Igår firade jag Henrik Berggrens födelsedag med tårta, silverstjärnor och Saturday Night Engine. Det var fint. Väldigt fint. Men jag trodde jag hade tid. Jag tog inte vara på den fina känslan.   Jag har bara mig själv att beskylla. ...

Jag är trött på allt. Nej. Det blir inte bättre av att gömma sig under täcket och tänka att jag aldrig kommer bli värd någon. Och det blir inte bättre av att dra på Broder Daniel på högsta volym. Lyssna till Henriks röst Full av lika mycket ånges...